När man är kåt coh kaxig

söndag.
söndag som börjar med en utdragen vakenhet. Sträcker på mig stelt
Och sedan minns
En ångest som kommer krypande.
Moset innanför pannbenet och ångesten.
En Ipren och en stund framför badrumsspegeln senare
och
fortfarande ånger över kvällen innan.

Det var inte så farligt konstaterar vännen på andra sidan luren.
Men i kontext. I efterhand
Var det så farligt.
Inser att jag måste be om ursäkt
För min impulsiva kåthet och kaxig bedjan till kvällssällskap

Jag borde inte hålla på sådär
Leka med elden.

Det är chefen igen.
Herregud. Jag. Lammkött
Han, svidande snygg. Och fel. Fel så väldigt fel.

Men ibland blir man kåt och kaxig i en farlig kombination
Och tror ju till hundra att man har helt rätt.
Men så kommer söndag.
Och skickade meddelanden.

Men tydligen var det inte så farligt.
Då han svarar på mitt ursäkt med att
Det var ingen större fara.
Och jag kan andas ut lite

spänningen i ett par helylle vantar.

Men nu undrar jag faktiskt.
Är det jag som är skev?

Måste jag, eller, söker jag efter pirr och spänning och jaga jaga jaga?
Stänger jag av så fort någon är snäll och god bara för att
Bara för att det inte är spännande?

Jag är inne på det spåret. Väldigt mycket.
Samtidigt som det helt enkelt kan vara så att det inte biter på mig.
Jag är helt enkelt inte attraherad av den, fina egenskapen.

Det känns som om det krävs mer.

Vi sitter på Morfar Ginko. Det är stökigt för att vara en Måndag.
Killarna springer runt runt runt pingis bordet och har kul medan tjejerna sitter fint vid bordet.
Väntar på attt bollen eventuellt studsar iväg och hamnar under en stol och det blir en oväntad paus vilket innebär en snabb puss.

Detta är en ny dejt, första dejten. Alltså inte han
Det funkade inte där.

Det är trevligt. Vi pratar om allt sånt, om min resa och nya tatuering och vad vi jobbar med och jadajada.

Men jag känner inte riktigt en attraktion här heller.
Vilket är jobbigt. Jag sitter och är besvärad för att jag tänker så mycket.
Tänker att jag hamnat i samma spår som med honom
Och när vi kommer ut på Swedenborgsgatan. Ja, då har han vantar. Vantar med tofsar och en mössa.
En stickad sådan med olika färger.
Herregud. Vad. Helylle. Och. Gulligt.
Men ändå inte gulligt så att det går hem.
Och jag använder safe-kortet.
Den, jag-ska-nog-hem-för-att-jag-jobbar-så-tidigt-imorn kortet.

Och jag tänker bara på allt spännande som hänt med andra i veckan.
När jag korsar gatan och går hem. Själv.
Tänker på det spännande och absoluta förbjudna som skedde mellan chefens lakan i helgen.
Att även om det var flyktigt och förbjudet så var det mer mer spänning.
Än dem här två ölen på Morfar Ginko.

Är det jag som är skev?

Jag viker mig

Nu är det jag som är Den.
Den som viker undan.
Svarar inte på varje sms
Och säger sånt. Duvet, sånt som sårar och känns så jobbigt att man undrar
Varför varför VARFÖR
Kan han inte gilla mig, lite, nästan som jag gillar honom
Men nu är det jag som är Den.
Han gillar mig. Är inställsam. Lägtartillsvises



Vi delar en flaska rött och pratar över goda crepes på Fyra Knop
Och det är
>Trevligt<
Det är trevligt
Men jag vill ha skakaminvärld
För att kunna ta steget att slå mig till ro. Med honom.

Vi utbyter fraser. Pratar om syskon. Upväxt
Det är trevligt
Jag undrar om han märker
Att jag viker undan.

Jag undrar om det är fixidén som får mig att inte känna attraktion
Ja, fixidén om att han är jobbig och ointressant just för att han är så inställsam/tillgänglig/snällsnällsnäll.
Eller om jag faktiskt är oattraherad.
Han stryker mitt lår och jag känner
inget rus.
Vill hålla hand
Och fortfarande inget rus.

Det brukar vara elektricitet, olidlig, gränslös elektricitet genom hela kroppen.
När den rätte rör mitt lår
Nu, ingenting.

Vill bjuda mig på middag och jag hör mig själv komma med undanflykter.
Dem där, duvet. Sånt som sårar och känns så jobbigt.
"Ärsåupptagen", "har lite att göra idag". Och så vidare.

Men äntligen gillar någon mig.
Och inte bara tvärtom.

Att vara rädd för ensamheten

Första dagen av detta nya år
Jag är små seg och håller mig inomhus.

Funderar mycket på honom.
Han som gillarmigsåmycket.
Jag hinner inte fånga andan och känna efter.
Innan han vibrerar i min mobil.
Hänger upp jackan i hallen och innan jag hunnit till badrummet
Vibrerar han i min mobil.
Det är ju kul att han känner så ochalltsånt.
Men var är spänningen?

Tackar mig alltid såjättejätte mycket
Och detvarsåhimlatrevligt.

Visst, men låt mig sakna dig först innan du
Ringer i min mobil.

Varför klagar jag när han är så
God
Snäll
Ödmjuk?

- Min största rädsla här i livet är ensamhet. Att jag ska vara ensam och barnlös.
Säger han då vi tar ett glas på Malmen.

Det säger man inte på första dejten. Säg inte det till mig.
Ska jag då lösa detta åt dig? Ska jag vara din för evigt nu för att du suger in mig med hela din blick och ser ingeningen annan?

Ska du + jag var Vi nu.
Och jag som ska resa runt jorden, bungy jumpa, bli bestulen på hela min reskassa i Bangkok, ha flyktiga KK-förhållanden, bada naket i sommarälven, spy i leran på festivaler, röka braj med skumma men riktigt söta killar i en källare i Berlin, och och och...
Jag tänker för mycket, alldelesförmycket

Men han har redan gjort allt detta. Vill ta tag i livet nu.
Och jag, jag vill leka livet nu.

Men, jo, klart jag vill vara kär också, men kanske inte riktigt så.
Sådär ultimata-du-och-jag-forever-nu.