Kom att tänka på Niklas när jag såg leverpastej på Coop.

Niklas, trettio år och jag elva år yngre då.
Nu var det ett tag sen vi var fuckbuddies.
Omaka sådana.
Han slirade på Stureplan med boysen mellan Compagniet och East
Medan jag knatade från Ljunggrens ner till Morfar Ginkos.
Men det var spännande. Satan vad det var spännande att mötas sent på kvällen.
För varje utekväll slutade med att vi sågs, liksom förutbestämt.
Träffade aldrig hans vänner, självfallet. Vi låtsades som inget den gången jag sprang på honom i sällskap av vänner.
Det var spännande
När jag ringde även fast jag visste att han satt mitt i en middag med vänner på Grill.
Och sen skickade oförskämda sms som fick honom att vrida sig i stolen.
Fick honom att koka, undra just vad jag skulle göra med honom när vi sågs.
Han var trollbunden och jag, en ung frisk källa.
Fick honom att spänna varje muskel innan klimax och kippa efter andan
Stöna hur skönt det var att ha sex med mig.

Efter träningspasset mellan hans vita nytvättade lakan gjorde han mackor
- Vill du ha leverpastej ropade han från köket
Jag låg och drog mig naken och nyknullad i sängen.
- Leverpastej upprepade jag ifrågasättande
- Nej juste du äter inte kött, det visste jag! replikerade han
Jag log utan att han såg.

Jag sov aldrig när jag sov hos honom
Inte för att han snarkade. För att han var främmande
Hans otroliga vältränade kropp intill min var främmande

På morgonen ville han alltid att jag skulle vara kvar,
Smeka min lena rygg ner till svanken, rumpan, låren
Det var skönt men det var inte på riktigt.
Vi skulle ju ändå ses nästa helg
Hans händer ömt runt mina runda bröst ändå drog jag mig ut till kylan.
Tillbaks till vardagen.

Undrar vad Niklas gör nu?

Fan också.
Imorn är det Fredag och det är Afterwork och bärs och oj-vad-roligt-vi-har och ja-såklart-du-ska-ha-ett-Fredags-järn.
Sen är man lite småberusad, ja mer än så.
Det är ju kul och allt sånt.
Men
Fan också
För imorn är det Fredag och då är man småfull och
Oj-jag-undrar-vad-han-gör och
Men-det-är-bara-ett-litet-sms
Ett såntdärnt tja-är-du-ute-eller? sms.
Och så är man där igen, i facket, i hålet, i träsket.
Och jag skulle inte vara den, den som brydde mig om han var ute eller.
Den som hörde av sig.
Vi hörs och ses säger han coolt, opersonligt och nonchalant.
För att han vet att jag gört’.
Hör av mig, att jag likt förbannat är vibrationen i hans jeansficka 23:34.
Och ens tror att hans varma läppar kommer landa på min nacke :35
Tror att jag är kaxig när jag står utanför Malmen och uppmanar honom att kom-ut-o-ta-en-cig-då
När jag sa att jag inte orkade komma dit, hade det bra där jag var. Är ju såjävlasmart och bra på att spela svår.
Men visste gott och väl att mina fötter skulle styra mig dit. Även innan jag svarade. Måste tända en till innan han dyker upp.
Duvet, så man inte står där tomhänt och hej-jag-står-kall-och-frusen-på-gatan
Utan mer näh-asså-jag-hade-bah-vägarna-förbi



Men idag är det Torsdag och en ny vecka.
Och Fredag är överskattat i alla fall
Och han ska nog ändå inte ut imorn.
Herregud, intesomomjagbryrmig.

Ja, såhär i efterhand.
Efter magsyreattacken och malandet
Så var det inte så farligt. Det var till och med bekvämt. Satt och åt sushi , jag tog den sista lax nigirin.
Ja, självklart, sa han, även om han nog ville ha den.
och jag var fin, kände mig fin så att liksom inget spelade roll.
Näh, det var dumt sagt, men jag ville att han skulle känna vad han gått miste om.
Duvet, så säger vi alltid, ja, vi tjejer.
Det var bekvämt, men jag vill ha mer för att skaka min värld.
Jag vill ha behöver-dig och måste-hålla-din-hand-för-att-klara-denna-höst
Och
Levande ljus på badkarskanten.
Men
Jag är nog inte mottaglig just nu, hursomhelst
Alla mina planer, alla mina resor.
Finns inte utrymme för levande ljus och hålla hand i dem planerna.
Men
Jag vill ändå vara Den, duvet. DEN, om än bara lite, så det syns i hans ögon att han är glad att se mig, att han skulle kunna vilja ta min hand. Lite pirrar i hans mage för att han skulle vilja, men inte vågar.
Även om han inte gör det, inte just nu.
Just nu vet jag bara att det pirrar i min mage.
Vi hörs och ses sa han vid tunnelbanan. Som alla femtioelva andra gånger.
och jag vet att det bara är jag som hörs.

16:45

Det surrade till precis intill mig. I jackfickan.
Redan där började det mala, jag visste exakt vem det var, med sådan intuition att det nästan skrämde mig.
Vår fina mat hade precis kommit fram till bordet men på en bråkdels sekund förlorade jag all aptit.
Nu vill han ses. Ta en fika
Varenda fiber i mig vibrerar, vill ut och skaver skaver skaver mot mina insidor.

Kl 18:00 på Södermalmstorg.

Sneglar på klockan, 13:50. Helvete, fyra timmar av helvetes magont innan vi ses.
Jag ska inte klaga. Igår, över några glas Riesling klagade jag, klagade på att jag saknade pirret, nervositeten, spänningen som hör till när man träffar någon.
Nu vill jag reklamera känslorna. Springa till badrummet och spy kaskader av mina innehåll tills endast grön galla tvingar sig fram. Tills jag är säker att de krypande känslorna, varenda en är ur mig.

Magen värker och maten växer i min mun.
Vad håller jag på med, vi hade sagt att det var över, att vi inte funkade.
Jo fast han är så fin, doftar så gott när han är längre än mig och måste böja sig ner för att krama mig och
Och
Efterfarbikerar jag eller är det sanna känslor?

16:45 och jag kan inte tänka, kan inte göra, försöker sysselsätta mig i entimme och fyrtiofemminuter och det vibrerar i fingrarna, tårna och magen, magen.

2009-11-23
Jag sitter vid köksbordet med laptopen.
Jag sitter otympligt och utan kläder. Tog av dem en stund sen, eller, inte alla på en gång. Det bara blev så, jag var varm, men ja, så jag sitter spritt språngande, naken.
Rätt så skönt, precis som Dem sa.
Ja, en artikeln, nånstan SvD ’97 liksom, Vägen till ett friare liv.
Just nu kom jag att tänka på den artikeln, det stod att man ska gå omkring naken, lite då och då. Man släppte tydligen fram den vilda och ohämmade sidan i sig.
Jovars, akta er vad jag är vild...

Dagen då
Härligt med lediga måndagar. Jag duschade länge och la ner mycket tid på att smörja hela knoppen. Sminkade mig fint och klädde mig ännu finare. Kändes bra så, skönt att sen strosa ut på Götgatan, upp för pucken och känna att det vore ok att stöta på någon bekant.
Det gör man ju likt förbannat alltid där.
Klockan hade hunnit bli mycket, gled in på jobbet, ledighet till trots.
Ville liksom vara omgiven av vänliga ansikten, alla som hejar och kramas.
Och
- Vad fin du är i utsläppt hår
Strosar runt och baren ska tydligen ha drinkprovning, alla killarna samlade i baren,
Jag dyker upp runt kvisten.
- Heeeeej!
- Vad du ser nyvaken ut
- ja, eller nyknullad ut.
- ja, nyknullad, faktiskt.

hej på er också, jävla bar killar, inte riktigt den looken jag var ute efter.

Om ändå min uppsyn orsakats av ett härligt knull...

>> ibland dyker de bara upp
du vet, fjärilarna
i magen.

Kors i taket!
Nu är det banne mig nya tag!
Det är slut på ältande om en Dig, som inte ens finns.
inte på riktigt i alla fall.
inte på det riktiga sätt jag vill ha.
slut på att tro att en Dig ska se mig.

när det ända, ända jag behöver är att
bli sedd och fan, en kram.

Alla på jobbet, jag vet. De som säger att /duärsåfin/ och
/Lilla du är så duktigt/ och /du ska veta att du är så vacker/
smicker, men inte smicker jag kan ta hem.
smicker som är värmande armar runt mig i
en kall höst säng.

Inte smicker som känns som varma armar runt mig.

Mitt katastrofala hopkok till brev har inte fått ett svar.


och det känns bra.
bättre än bra.
Det är precis så jag vill ha det.
För det här ska jag göra själv.

Jag tror jag tryckte på "skicka"
att orden som följde var "ditt meddelande har skickats"
kort och formellt. utan återvändo.
Jag vet att jag gjorde det.
Bjöd in honom. låtsades som de 40 dagar sedan vi hördes sist bara var, inget.

Jag sa "klart du får slagga hos mig om du behöver nånstans"
nonchalant, duvet, lite "herregud, vem som helst får stanna hos mig"
men han är inte vemsomhelst.
sa det som om det vore ingenting, som att köpa en bulle på Pressbyrån.
Ett beslut man tar utan att tveka.

Detta var andra bullar.
en karamell värd att suga på mer än de 23 timmar jag gav den.
23 sekunder sedan bjöd jag med honom till Tokyo. Sova i min säng.
i Tokyo.

Men det var bara nonchalant.
hoppas han är lika ensam och i behov av en >> kram.
som jag är, just nu.
så blir han snarare varm när han läser, istället för, ja,
kall.

2009-11-16
Jag strök fingrarna längs hans rygg.
För att retas, sätta ribban, stämningen. Förklara ställningen.
Därefter var det satt, så vackert att dansa runt elden, se förtjusningen.
Vi är arbetskollegor. Alltså borde mina fingrar inte ha dansat längs hans rutiga skjortrygg.
Inte heller hans hand vila på mina slanka ben när han sträckte sig efter ölen.
Hans varma hand vilade, vilade lite för länge på mitt lår.
Jag förförde och ville suga in honom, få honom, tala om med min blick vad min mening var.
Jag lekte en farlig lek då jag följde efter honom på hans toalettbesök. Strök likt en slug liten katt längs med väggen, undvek att dra till mig uppmärksamhet utav övriga kollegor som insöp kvällen omkring oss.
Han var handfallen, runt, runt mitt finger.
Jag lät honom ana tanken av min våta tunga på hans, utan att ge det. Inte denna gång.
Jag leker en farlig lek då onsdag kommer och vi är kollegor...

Tänker att jag ligger i sängen och drar mig
för att hoppa upp och göra allt, det där allt som dagar kräver.

vissa av Du fastnar, gnager/skaver, eller nej bara påminner.
hur lik jag är du just nu. mitt sätt. mitt tänk. mina val.
precis, nästan som Du
som den Du jag hatade och missförstod
Nu är jag precis, nästan som Du
ordnar allt, du vet, allt som dagar kräver
ordnar allt innan jag kan leva/älska
Tänker att jag ligger i sängen och drar mig
för att du kanske hade rätt
men det spelaringen roll. nu
att jag också är i båten. du vet, samma båt.