Plötsligt händer det.

Han sa att det nästan var så att han började tro på tomten.
tvåtimmar av obruten samtal tillsammans, på julafton.
Och nu är han kär.
Skriver fina saker och längtar tills vi möts igen.

Folk blir inte kära i mig.

Dem jag blottat mina känslor för
- Strular med sitt ex framför mig.
Och när jag ärjufaktisktkäridig
Är de för upptagna med sig själva för att besvara mina känslor.
Och jag? Jag strular med min chef för skojs skull och brist på annan kärlek.

Och nu plösligt, träffar jag någon
som ser mig
ser mig och ingen annan i tvåtimmar och tusen andra omkring
och säger
Duärsuperfin
Och duärjuheltfantastisk
Det visste inte jag.
Eller jo, menduvet.

Folk blir inte kära i mig.
Folk säger inte att jag är toppen och fin, så jätte fin.

Folk säger att jag är snygg och kollegorna skrockar och blir barnsliga när jag böjer mig och rumpan är i vinden.
De spelar svåra. Inte svara sms. Inga löften.

Men jag vet att jag är mer än ett strul i taxin från East.
Mer än ett nyp.

Men jag är livrädd.
Så väldigt livrädd när han är kär i mig
Och säger duärsuperfin
Så väldigt livrädd för folkblirintekäraimig.

Han är övertygad och gillargillargillar mig.
Jag gör det också, lite, kanske, men vågar inte.

Vad är jag rädd för?