Min höstdrog

foto:Jonatan Welander


Min höstdrog
- det som gör dagarna, kylan, mörkret lidligt.

Nu är det han som kysser mig på kinden.
Jag står i dörren, trosor och uppknäppt skjorta. Säger hejdå och såvidare.
Han ska gå men kommer tillbaks och kysser mig på kinden.
Hastigt, men varmt.
En antydan till bedjande.
En vilja.

Vi säger inget. Vi uttalar inte det. Men vi behöver båda denna drog.
Nu vet jag det.
Men det kan försvinna idag, igår. nu?
Om någon annan förser oss med denna drog.
Vi har inte varann. Inte mer än i stunden.

Men lusten är en drog.