Jag kan inte ge dig några löften nu.

vi kan ju göra sånt, sitta och prata, fika. Ha trevligt.
vi skulle kunna vara Vi tror jag.
duvet, jag och han Vi

Men det är en kombination som skrämmer mig.

Jag trånade så länge efter det
Vi:et, någon, kärleken, något jagvetintevad.
Nu vill jag inte ha det.
Efter alla jag förbannat mig över som sagt

- Jag gillar dig, verkligen. Men jag är inte i det stadiet i mitt liv just nu.
Jag kan inte ge några löften.

Ord som skär, fega ursäkter.
Men som nu sätter ord för mitt s.k stadie.

Istället blir vi ett mellanting.
Med plats i hjärtan för varann
Utan att säga det, utan att uttala det.
Duvet, inga löften.

Men då undrar jag
Utan löften, utan att prata
- vad händer då?
Om jag är öppen för att träffa någon, den rätta.
Är han lika öppen?
Om jag inte håller om honom en fredag
- är det en annan snärta som håller honom varm, för stunden då?