Kors i taket!
Nu är det banne mig nya tag!
Det är slut på ältande om en Dig, som inte ens finns.
inte på riktigt i alla fall.
inte på det riktiga sätt jag vill ha.
slut på att tro att en Dig ska se mig.
när det ända, ända jag behöver är att
bli sedd och fan, en kram.
Alla på jobbet, jag vet. De som säger att /duärsåfin/ och
/Lilla du är så duktigt/ och /du ska veta att du är så vacker/
smicker, men inte smicker jag kan ta hem.
smicker som är värmande armar runt mig i
en kall höst säng.
Inte smicker som känns som varma armar runt mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag fick en kram igår. Nu vill jag ha fler. Fantastiskt underskattat men beroendeframkallande. Mm...
Eller hur, visst är det.
När jag fick en kram idag ville jag bara vara kvar där, hålla fast.
Som du säger, mycket underskattat och även taget för givet, man får inte glömma bort hur viktigt det kan vara att bara se sina vänner/nära/kära och bekräfta att de finns/behövs.
Ska vi starta en slags krampool? Alltså liksom ett nätverk (fan vad jag hatar det ordet) med lite väl utvalda folk så man alltid kan garanteras en kram när man behöver? ;)
Bland det finaste förslaget jag hört på länge. Jag skulle gärna ställa upp som medlem :)
Skicka en kommentar