Jag tror jag tryckte på "skicka"
att orden som följde var "ditt meddelande har skickats"
kort och formellt. utan återvändo.
Jag vet att jag gjorde det.
Bjöd in honom. låtsades som de 40 dagar sedan vi hördes sist bara var, inget.
Jag sa "klart du får slagga hos mig om du behöver nånstans"
nonchalant, duvet, lite "herregud, vem som helst får stanna hos mig"
men han är inte vemsomhelst.
sa det som om det vore ingenting, som att köpa en bulle på Pressbyrån.
Ett beslut man tar utan att tveka.
Detta var andra bullar.
en karamell värd att suga på mer än de 23 timmar jag gav den.
23 sekunder sedan bjöd jag med honom till Tokyo. Sova i min säng.
i Tokyo.
Men det var bara nonchalant.
hoppas han är lika ensam och i behov av en >> kram.
som jag är, just nu.
så blir han snarare varm när han läser, istället för, ja,
kall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oh, scary shit... det är i de där lägena man ångrar att man inte blev en Lisbeth salander-hacker och kan radera allt haha... well, hoppas han tar det på rätt sätt!
Skicka en kommentar