Last nights chaos

Ja, såhär i efterhand.
Efter magsyreattacken och malandet
Så var det inte så farligt. Det var till och med bekvämt. Satt och åt sushi , jag tog den sista lax nigirin.
Ja, självklart, sa han, även om han nog ville ha den.
och jag var fin, kände mig fin så att liksom inget spelade roll.
Näh, det var dumt sagt, men jag ville att han skulle känna vad han gått miste om.
Duvet, så säger vi alltid, ja, vi tjejer.
Det var bekvämt, men jag vill ha mer för att skaka min värld.
Jag vill ha behöver-dig och måste-hålla-din-hand-för-att-klara-denna-höst
Och
Levande ljus på badkarskanten.
Men
Jag är nog inte mottaglig just nu, hursomhelst
Alla mina planer, alla mina resor.
Finns inte utrymme för levande ljus och hålla hand i dem planerna.
Men
Jag vill ändå vara Den, duvet. DEN, om än bara lite, så det syns i hans ögon att han är glad att se mig, att han skulle kunna vilja ta min hand. Lite pirrar i hans mage för att han skulle vilja, men inte vågar.
Även om han inte gör det, inte just nu.
Just nu vet jag bara att det pirrar i min mage.
Vi hörs och ses sa han vid tunnelbanan. Som alla femtioelva andra gånger.
och jag vet att det bara är jag som hörs.