tisdag 17 november 2009

2009-11-16
Jag strök fingrarna längs hans rygg.
För att retas, sätta ribban, stämningen. Förklara ställningen.
Därefter var det satt, så vackert att dansa runt elden, se förtjusningen.
Vi är arbetskollegor. Alltså borde mina fingrar inte ha dansat längs hans rutiga skjortrygg.
Inte heller hans hand vila på mina slanka ben när han sträckte sig efter ölen.
Hans varma hand vilade, vilade lite för länge på mitt lår.
Jag förförde och ville suga in honom, få honom, tala om med min blick vad min mening var.
Jag lekte en farlig lek då jag följde efter honom på hans toalettbesök. Strök likt en slug liten katt längs med väggen, undvek att dra till mig uppmärksamhet utav övriga kollegor som insöp kvällen omkring oss.
Han var handfallen, runt, runt mitt finger.
Jag lät honom ana tanken av min våta tunga på hans, utan att ge det. Inte denna gång.
Jag leker en farlig lek då onsdag kommer och vi är kollegor...

1 kommentar:

Anonym sa...

Att strula med kollegor är ett jäkla gift. Du vet att det inte är bra - men ibland är det för jävla svårt om man väl fått i sig någon.

Innan