16:45

Det surrade till precis intill mig. I jackfickan.
Redan där började det mala, jag visste exakt vem det var, med sådan intuition att det nästan skrämde mig.
Vår fina mat hade precis kommit fram till bordet men på en bråkdels sekund förlorade jag all aptit.
Nu vill han ses. Ta en fika
Varenda fiber i mig vibrerar, vill ut och skaver skaver skaver mot mina insidor.

Kl 18:00 på Södermalmstorg.

Sneglar på klockan, 13:50. Helvete, fyra timmar av helvetes magont innan vi ses.
Jag ska inte klaga. Igår, över några glas Riesling klagade jag, klagade på att jag saknade pirret, nervositeten, spänningen som hör till när man träffar någon.
Nu vill jag reklamera känslorna. Springa till badrummet och spy kaskader av mina innehåll tills endast grön galla tvingar sig fram. Tills jag är säker att de krypande känslorna, varenda en är ur mig.

Magen värker och maten växer i min mun.
Vad håller jag på med, vi hade sagt att det var över, att vi inte funkade.
Jo fast han är så fin, doftar så gott när han är längre än mig och måste böja sig ner för att krama mig och
Och
Efterfarbikerar jag eller är det sanna känslor?

16:45 och jag kan inte tänka, kan inte göra, försöker sysselsätta mig i entimme och fyrtiofemminuter och det vibrerar i fingrarna, tårna och magen, magen.