söndag 11 oktober 2009

>> Tyst, så

En tår sipprar ner, ner på armen.
bara en tår men jag är söndergråten, nu.
Kramar mig själv, lite grann, inte helt förstörd, men det är tomtkallt jag kramar lite.

vill bara vara tyst. så jättetyst och liten bara liten, damma i ett hörn. och tänker att du kanske ska tänka om, tänka att jag var fin att jag var värd och plocka upp mig igen.
jag vill inte aldrig mer se dig, säger jag och menar det men vet tyst inom mig att jag inte ska det.
Du säger att du inte heller aldrig mer vill se mig. du drar mig närmre och det gör ont, så ont. Du är varmvarm, då, du vet men det är på låtsas. jag låter mig dras närmre, bli kramad när jag vet att jag borde rycka plåstret snabbt och bestämt. Inte såhär, sakta, sakta som när man var liten, duvet man trodde det var enklare så.
Det är kallt i min lägenhet och allt är stort så väldigt stort och jag en prick.

Inga kommentarer:

Innan