Last nights chaos

>Sextiotvådagar
Och jag är trötttröttkall.
Kall och trött i en såndär fel kombination. Men inte för kall eller trött för att prata med dig. Eller kramakramas, bara känna.
Men det är tyst. Tyst från ditt håll. Du är upptagen trött, så väldigt trött och harsåmycketattgöra nu.
Visst, ok. Men jag ser igenom allt sånt.
Jag hade varit fin, varit god, varit din och din fina, din goda.
Jag googlar youtube-clip. Tokyo kl fem på morgonen men det är inte samma sak.
Jag äter inte smält Ben och/eller Jerry själv framför min laptop. Du droppade New York Super Fudge Chunk på mitt tangentbord, det var ok. Jag sa inget för att det var ok, då, då du vet.
Nu efteråt är det en fläck på mitt tangentbord. Spelaringenroll. Men då var det smält glass och Youtube. Tre på morgonen och jag ska upp och jobba om tre till, men det är ok, då, nu du vet.
Visade mig gatorna du bodde på, kolla den här gatan...jag lyssnar inte riktigt vill bara se dig gladglad och vi googlar fler klipp.

Biljetten hänger på kylskåpet. Jag har fyra fula magneter, i grälla färger det är pappas skitsamma men det håller upp biljetten. Som när man var liten och var stolt och kollajaghargjort Den. Jag har bara ett ark på mitt kylskåp. Arlanda Airport - Tokyo Narita Airport 28 Februari.
28 Februari var en bra idé. Du trodde inte att jag skulle göra det. Du vet, boka biljetten. Sextiotvå dagar bokade jag till Tokyo.
Nu
- sextiotvå dagar själv i stora Stort. Och det är inte dina gator nu. Inga anteckningar i min LonelyPlanet bok om hur jag ska vingla hem fyra på morgonen till Sendagaya, du vet, då, då skulle du visa mig.

Biljetten hänger på kylskåpet.
Och jag har sextiotvå dagar i det stora Stort. Och det är mina.