>> och/eller


Det är ju en lögn. oftast, eller ja när folk frågar
menhejhurmåååårdu? Fint, bara fint
men jag ljuger. det gör ont men inte sådär vansinnigt. jag var aldrig kär. vi var aldrig kärlek. Vi var aldrig, "Vi". jag kände bara dig i 5 månader. men jag lärde känna dig.

nu
saker påminner om dig.
tändaren, din tändare. och östasiatiskamuseet. cigaretter och skatepunk
jag och mina händer. det var du som visade mig det. crazy hands.

som tunna trådar håller jag fast minnen. minnen och du. håller fast dig när jag vet JAG VET att jag borde rycka loss dig, snabbt som ett illasinnat plåster. riiiitch!! tunna trådar, ditt nummer, dina sidor, din tunnelbannnestation, dina cigaretter, allt du, det lilla. de tunna trådarna.
de blir tunnare för var dag. en dag rycker jag nog alla på en gång. men inte nu, nu måste jag ha trådar, nåt. någonting du.

jag var lugn, och jag sa det jag ville ha sagt.
Du såg inte mig, då, innan, då det var så nära du och jag som vi kom.
Du såg inte, mig.
När jag var fin och bara min kropp, du vet, där den fina kurvan under bröstet. Då såg du, du såg min kropp.
Nu var jag lugn när jag berätta för dig. Men tårarna var där. Du såg, du såg tårarna och jag tror att du såg mig för första gången.
Du såg mig, och du var mållös.

>> 02:32

>> Tyst, så

En tår sipprar ner, ner på armen.
bara en tår men jag är söndergråten, nu.
Kramar mig själv, lite grann, inte helt förstörd, men det är tomtkallt jag kramar lite.

vill bara vara tyst. så jättetyst och liten bara liten, damma i ett hörn. och tänker att du kanske ska tänka om, tänka att jag var fin att jag var värd och plocka upp mig igen.
jag vill inte aldrig mer se dig, säger jag och menar det men vet tyst inom mig att jag inte ska det.
Du säger att du inte heller aldrig mer vill se mig. du drar mig närmre och det gör ont, så ont. Du är varmvarm, då, du vet men det är på låtsas. jag låter mig dras närmre, bli kramad när jag vet att jag borde rycka plåstret snabbt och bestämt. Inte såhär, sakta, sakta som när man var liten, duvet man trodde det var enklare så.
Det är kallt i min lägenhet och allt är stort så väldigt stort och jag en prick.

>Sextiotvådagar
Och jag är trötttröttkall.
Kall och trött i en såndär fel kombination. Men inte för kall eller trött för att prata med dig. Eller kramakramas, bara känna.
Men det är tyst. Tyst från ditt håll. Du är upptagen trött, så väldigt trött och harsåmycketattgöra nu.
Visst, ok. Men jag ser igenom allt sånt.
Jag hade varit fin, varit god, varit din och din fina, din goda.
Jag googlar youtube-clip. Tokyo kl fem på morgonen men det är inte samma sak.
Jag äter inte smält Ben och/eller Jerry själv framför min laptop. Du droppade New York Super Fudge Chunk på mitt tangentbord, det var ok. Jag sa inget för att det var ok, då, då du vet.
Nu efteråt är det en fläck på mitt tangentbord. Spelaringenroll. Men då var det smält glass och Youtube. Tre på morgonen och jag ska upp och jobba om tre till, men det är ok, då, nu du vet.
Visade mig gatorna du bodde på, kolla den här gatan...jag lyssnar inte riktigt vill bara se dig gladglad och vi googlar fler klipp.

Biljetten hänger på kylskåpet. Jag har fyra fula magneter, i grälla färger det är pappas skitsamma men det håller upp biljetten. Som när man var liten och var stolt och kollajaghargjort Den. Jag har bara ett ark på mitt kylskåp. Arlanda Airport - Tokyo Narita Airport 28 Februari.
28 Februari var en bra idé. Du trodde inte att jag skulle göra det. Du vet, boka biljetten. Sextiotvå dagar bokade jag till Tokyo.
Nu
- sextiotvå dagar själv i stora Stort. Och det är inte dina gator nu. Inga anteckningar i min LonelyPlanet bok om hur jag ska vingla hem fyra på morgonen till Sendagaya, du vet, då, då skulle du visa mig.

Biljetten hänger på kylskåpet.
Och jag har sextiotvå dagar i det stora Stort. Och det är mina.